2008/12/08

Kärt minne




Jag kommer ihåg när älskade Märta berättade sina roliga historier för mig. Om när hon var liten, och hade fått följa med in till stan och fått en kola från affären. När hon kom tillbaka undrade alla syskonen vad hon tuggade på och hon hade lovat att inte skvallra vad hon hade fått den ifrån. Det är Rovor! sa hon. - Men det är ju brunt!! Då sa Märta att det var ruttna rovor. och vi skrattade så vi kiknade. Jag kommer ihåg det så väl och ett leende sprider sig över hela min kropp. Jag kommer ihåg Ture. Jag kommer ihåg ljugarbänken som vi satt på, ovanför trappen i deras trädgård. Jag kommer ihåg hans kaviar på pannkakorna, och att jag envisades med att göra likadant bara för att jag tyckte han var så häftig. Jag kommer ihåg märtas visslande på fåglarna, deras blå sovrum och gula toalett. Jag kommer ihåg när jag vid ett tillfälle sov över i deras bäddsoffa i matrummet. Vi kollade på miss universum tävlingen och när jag skulle sova fick jag ont i magen och längtade hem. Märta kröp ner i soffan bredvid mig och låg där tills jag somnade. Jag kommer alltid att minnas dessa underbara människor. Ture och Märta.

2 comments:

Anonymous said...

va fint skrivet vännen.//fia

Sara Maria said...

Ture o Märta.. Åh, jag börjar nästan att gråta! Våra älskade älskade underbara grannar! :)